Känner att jag blir sårad nu istället

 
Godmorgon, härligt med en extra ledig dag idag, skönt. Solen skiner här med, så vi tänkte ge oss ut lite idag om ett tag, hennes koppor har torkat ut i stort sett, det är två som inte är helt intorkade men det kommer de bli tills imorgon märks det. Hon ska få träna lite på sin cykel om en stund tänkte vi. Jag måste jobba en liten sväng idag, men det tar inte så lång tid, men det klaffar inte med mina övriga objekt annars.
 
Faktiskt så börjar jag ta det lite personligt för Bellis är väldigt pappig, såklart är det gulligt & det är väl inte skrivit att det ska vara mammigt. Men numera duger bara pappa i stort sett. I natt vaknade hon och var lite ledsen, jag gick upp för att trösta, men hon slog bara bort mina händer och grät ännu mera och ville att pappa skulle komma. Någon som känner igen sig eller vad gör jag för fel? Jag är lite bestämdare än pappa, så antar att det beror på det. Så jag har sagt åt BQ att han måste stötta mig då jag säger åt henne och liksom förklara varför mamma säger ifrån och även han då säga ifrån. Samt jag får ofta göra sådant som är lite jobbigt då det går smidigare då jag gör det, för pappa är lite blödigare, inget konstigt med det alls, det är alltid en som är lite blödigare än den andra. Men numera blir jag faktiskt ledsen, för det är som hon får stötar då jag rör henne och hon vill till pappa
 
Känner någon igen sig, annars är det något fel jag gör, känner mig ganska sårad faktiskt. Vet kanske fånigt att ta åt sig, men tycker inte det är ok längre, för vi är föräldrar båda två och det ska duga med oss båda. Idag då hon fjantade sig måste jag kalla det då jag skulle klä henne och hon grät och ville till pappa så sa jag faktiskt till henne att jag blir ledsen då hon gör så & ska du bete dig såhär så är det ju bättre att mamma flyttar härifrån, för mamma tänker inte ta det här längre och så började jag gråta. - Näee mamma inte flytta sa hon då och ville kramas. Jag tror det är bra att de ser att man tar åt sig och blir ledsen för man ska inte behöva få ta hur mycket som helst heller.
 
BQ säger att då han är hemma själv med henne och han måste säga till henne för hon trotsar eller gör något man ej får så gråter hon ofta efter mamma, eller säger att hon - Smaknar mamma (hennes ord för sakna), men är vi båda hemma så duger inte jag och då jag säger att - Aj aj så får man inte göra då gråter hon och går till pappa och söker tröst. Så ska jag säga vad jag tror det beror på så är det att BQ måste bli bestämdare och att jag ska visa henne att jag blir ledsen då hon beter sig bråkigt mot mig och dissar mig. Eller så är jag en usel mamma som gör en massa fel så Bellis mår dåligt av mig.
 
Förstå mig rätt nu, hon är kramig och gosig med mig också såklart 
 
 
GLÖM EJ ATT RÖSTA PÅ MIG
  
     FÖLJ MIG HÄR NEDANFÖR    
  Tryck gärna gilla på mina inlägg 



Kommentarer

Jag känner så väl igen mig. Det hände många gånger då jag bodde med minstingens pappa. Det händer även nu när vi separerat. Jag kopplar det precis som du till att jag gör mer måsten och tråkiga saker med henne och är mer bestämd än hennes pappa. Till exempel får hon glass väldigt ofta hos sin pappa men nästan aldrig hos mig. Jag klipper hennes naglar nio av tio ggr fortfarande vilket hon hatar osv. Jag tycker det är frustrerande, orättvist och skitjobbigt. Jag blir arg ibland när hon visar tecken på att pappa står högre i kurs. Känner mig väldigt otillräcklig då jag vet att det är sånt jag gjort för hennes skull som sen blir en nackdel för mig i hennes ögon...Tror som du säger att det kanske är bra om Bellis pappa blir mer bestämd också och visar tydligt att han står på din sida gentemot det du säger/visar i relation till Bellis.

Vilken härlig bild på er=)
KRAM

Helt normalt att man känner sig ledsen när barnen vill ha pappa bara! Men skönt att hon ropar efter dig när BQ är hemma själv med henne ❤

Förstår att du känner så men som tur är går det oftast i perioder. Snart är hon kanske i en mammaperiod? Kramis

Tror jag kan förstå dig ...men hon ropar ju på dig när han är ensam med henne<3 Fin bild!

Helt normalt. Kommer och går under uppväxten. Min F har haft 3 sådana perioder sen hon blev 2 år. Kommer och går och det är inte alls konstigt. Finns något inom modern psykologi som beskriver termen "Oidipuskomplexet" sonens undermedvetna strävan efter att hitta en partner med samma egenskaper som modern. Jag tror det är samma sak för flickor och att det är därför som de är mer "pappiga" ibland! ❤️🌸❤️

Jag tror det är som du säger att du är med bestämd och BQ mer medgörlig emot tösen. Så säkert är det bra om även han kan bli lite mer som dig och så på din sida.

Jag läste detta inlägg redan igår men kunde inte kommentera i stunden men har tänkt mycket på dig. Jag känner så väl igen mig i det du skriver fast tvärtom. Mina barn har alltid varit mammiga och då extremt. Daniel får kämpa för att få hjälpa till och få uppmärksamhet.. Det har varit många tårar över det hemma.. Isabell var värst. Hon skrek tills jag kom hem om jag inte var hemma. Elin lägger sig hellre själv än blir nattas av D.. Men vi kör varannan dag så hon har inget val.

Men så händer något. Plötsligt har vi fått en pappig tjej (Isabell) där pappa är den stora idolen.

Det vänder säkert även för er. Men du har all rätt att känna dig sårad även om barnen inte vill såra medvetet.
Kram

Väldigt vanligt med såna perioder, men det kommer och går så under en period kommer bara du att duga istället :). Läste att barn väljer den föräldern de upplever sig ha mest gemensamt med just för tillfället vilket gör att barn därmed prioriterar den föräldern de får mest nytta av för stunden. Man ska inte se det som något dåligt utan som att barnet hittar sina vägar i livet :). Tror att det är viktigt att man också bejakar att barnet får bra kontakt med båda föräldrarna, tror sånt bygger starkare relationer till båda föräldrarna i framtiden.

Känner så väl igen detta. Vår son var väldigt pappig. Ett tag minns att vi var i Stockholm, M skrek när jag tog honom. Det var bara pappa som gällde. Men det går över.


Kom ihåg






Trackback