Så dryg du är Mirre

 
Ja så var det faktiskt några som sa till mig i början då Bellis var liten, jag (vi) hade våra fasta rutiner när det gällade, mat, läggning, osv, dels för det var ett sätt att berabeta ut mig från min jobbiga ångest jag fick dras med hela gravidieten och första 1 ½ åren med Bellis, det var ett sätt att få kontroll på läget. När koliken tog över och jag inte hade ett dugg koll på läget så vart det som en karusell i mitt huvud och mina humörsvägningar, jag var inte lätt att dras med då, var nog istället nästan outhärdlig att leva tillsammans med. Men men det var inte alls det som detta inlägg skulle handla om, bara en förklaring varför jag tycker rutiner är så viktiga
 
 
 
Någon sa till min kompis som i sin tur berättade det för mig att de ansåg att jag var för extrem då det gällade rutiner med Bellis, att ex om vi sågs mitt i en sovtid så tyckte jag vi kunde ta en promenad tillsammans, eller att vi sågs ute så de kunde sova i vagnarna osv. De ansåg att jag kunde lägga Bellis hemma hos dem, visst såklart kunde jag det, men ja det var bara ett ex. Ibland ville vissa ses precis då det var hennes mat/sovtid eller så och då försökte jag planera om så att det skulle passa för oss båda som skulle ses, men även då så var jag tydligen dryg. Jag ville hålla mina mat & sovtider för att med det lättare kunna planera in annat där emellan. Det som var, var att Bellis var som en skalmanklocka, hon fungerade på alla de tiderna, Vakna i regel runt 6-7:30, sedan sov hon ett pass kl 10 och då i regel 1h, sedan var det lunch sedan efter en stund, efter det sedan sov hon liknande på efm vid 14, sedan middag 16-16:30och somnade kl 19 på kvällen (där emellan mellis). Det har varit i stort sett samma hela tiden och är så än idag. Efter en stund så arbetade vi fram en rutin att hon fick sova bara 1 pass om dagen och då ett längre pass då typ på 1-2h. Det var för det skulle passa mattider & dagmammans tider. Vi fasade då bort förmiddagsvilan att vi kortade den mer och mer tills hon inte sov längre, sedan fick vi hålla henne lite vaken på kvällen trots att hon var trött osv.
 
 
Men detta har jag fått höra i efterhand att det var "drygt" att vi var såhär, och det var både BQ och jag som tyckte såhär, inte BARA MIRRE. Men det var drygt att vi inte kunde spontanses, få besök mitt i en dagsvila osv osv. Såklart var folk/vänner/familj välkomna hit när de ville. Men kunde man anpassa det så tyckte ju vi att det var bättre då hon var vaken eller utvilad osv, bara för att alla skulle må bra & ses.
 
Men då får jag/vi vara hur dryga vi vill, för jag står fast vid att rutiner är bäst, & dem som inte har barn, så krasst är det, de får faktiskt anpassa sig lite efter dem som har barn om man ska ses, det går inte spontanses lika lätt som innan, samt en barns middag/vila går före en fika på stan, & kan man inte tänka sig att kanske skjuta på en tid att ses på 1h eller så, då känns det som det är för att bråka bara.
 
FÖLJ MIG HÄR    
 Tryck gärna gilla på mina inlägg 
 SWEETWORDS PÅ FACEBOOK   
[Bloglovin], [Blogkeen], [Instagram



Koliken sätter spår

 
TIDSINSTÄLLT INLÄGG
 
Igår hade de tagit upp om kolik hos Malou efter 10 & det ville ju jag se, kika här Kolik botas med akupunktur där var en av bloggarna från Hormoner och Hemorrojder & berättade om sin effekt av akupunktur som hon hade gett på sin son som nu är 2 år, det hade gett god effekt på honom. Det var även en läkare där som forskat i det och svarade på vad som verkligen fungerar och vad som inte fungerar egentligen, eller rättare sagt vad som inte finns bevis för att det fungerar.  Han sa ju typ rakt ut att minifom inte fungerar utan det klassiska att man ska ha mindre hål på nappflaskan, se till så barnet då inte är för glupskt, närhet och ta hjälp så man orkar med det, för det är en krävande period och man kommer må dåligt för man får inte sova typ.
 
 
Jag måste ju erkänna att koliken har ju satt sina spår, man slappnar aldrig av helt när det gäller sömnen, man är lite fixerad av den. Man får lite obehagskänslor då hon vaknar på natten och är orolig, man får känslan i sig ibland att det ska strula osv. Det kommer nog alltid kännas lite så eftersom det var en så extremt jobbig situation. Ens vardag kastades om direkt och det var högsta hastighet direkt från extrem barnlängtan, till att kastas in i ett skrikkaos som verkligen gjorde att man mådde lika dåligt som under IVF-behandlingarna och barnlösheten man hade.
 
För oss var det ju så att hon börja gråta runt 20:00 på kvällen sedan var det skrik & gråt i stort sett hela tiden fram till 4-5 på morgonen, då somna hon av ren utmattning, sedan sov vi bort dagarna för vi var lika utmattade båda två. Jag tappa allt socialt just den perioden för jag ORKADE inte helt enkelt. Man såg ut som en trashank och tacka vettja torrshampoo minns jag att jag brukade tänka, torrshampoo och raggardusch. Hon skulle vara tätt, tätt, tätt, på mig, jag fick inte rubba mig för då gallskrek hon igen, så minns att jag satt i soffan i vardagsrummet och sov, med fjärrkontrollen i handen emellanåt & somna från teven, för att jag var så slut, men sov hon kunde jag slumra till med ettt öga öppet emellanåt. För man klarade ju inte av att sova, man var ju rädd att tappa henne. När hon somnat ibland, kom BQ och löste av mig ibland så jag fick gå lägga mig och sova, för det var bara min famn som gällde, och ibland (ytterst få gånger) så gick det att försiiiktigt lyfta över henne till BQ,s famn , men ibland blev hon ju väckt och ja ni förstår väcka den björnen, bara börja om igen med gallskrek igen i flera timmar i sträck. Konstigt att man inte blev vräkt eller så egentligen?, vi höll väll hela vårt trapphus vakna.
 
 
Det satt i ungefär 5 månader och minns att jag hade svårt att tro på det verkligen hade slutat i början, att jag kände, varför är hon tyst?, är något fel?, så första veckorna sov jag knappt något i alla fall för jag kollade så allt var som det skulle med henne gång på gång. Dock fick jag kämpa med ångesten som allt med detta gav mig, allt i bagaget vi haft och så då koliken och sömnen, det fick jag kämpa med första 1½ åren, jag fick verkligen kämpa på för att hantera allt, men med tiden blev jag starkare och starkare som mamma & nu kan jag se tillbaka på det och inse att jag var extremt tapper som orkade vara så stark och hantera Bellis fast både jag och psyket var helt slut. Men jag gjorde allt för att hon skulle må bra trots att de första 5- 8 månaderna inte fanns de där "äkta" känslorna man ville ha när man blivit mamma, men det kom mer och mer ju starkare jag blev och detta har gjort mig stark, jag är en BRA MAMMA 
 
Fortfarande om jag skulle börja tänka mer ingående i det om den första tiden skulle jag kunna börja gråta och sakna att jag inte fick den där härliga starten man vill känna och ha då man blivit föräldrar. Samt det väcker obehag då jag tänker på all sömnlöstid och all ensam jobbig tid på nätterna med ens hormoner som förstörde ens mående. Babybluesångest är verkligen inte lätt att hantera och ta sig ut ur, men med psykolog, vänner, familj & tåliga BQ fixade jag det. BQ hade också kolik som bebis, och han hade också skrikit hela dagarna, han börja då svärfar gick till jobbet och när han kom hem igen efter 8h pass höll han fortsatt på att skrika. Så vet inte om det finns något hon fick av honom, vem vet?!
 
Tighta blev vi & fast du gav din mamma & pappa så jobbig start så är du det bästa som hänt oss, vi blev starka tillsammans,  vi älskar dig 
 
 NI MISSAR VÄL INTE ATT FÖLJA & LÄGGA TILL MIG NEDAN  
 
 
Ni missar inte vår utmaning som vi har, kul om ni hakar på det - Utmaning maxword



På ruta ett och strålglans för vissa

 
Hon fick välja en liten grej då hon tagit blodprov, vart denna snodd med kronan på, men jag råka sätta den upp&ner
 
Ja imorse hade man ju hoppasts på att Isabelle skulle vara piggare, men inte alls hon var sämre, hon har legat i temp på 38,4 ungefär, men imorse hade hon 39,5 och då ringde jag vårdcentralen igen och de tyckte att jag skulle komma eftersom febern stiger och för hon kissar och dricker mindre. Men det var inget, barnläkaren uteslöt halsfluss, öroninflammation och annat, hennes värden och prover visade bra. Så det är ett kraftigt virus som går nu med höga febertoppar och förkylning med hosta. Så ja vi är fortfarande på ruta 1 bara det att jag fått veta att det inte är öroninflammation eller halsfluss då, tycker väldigt synd om henne vår snutta. Hon var verkligen superduktig och fanns sig i det hela trots att hon vart jätteledsen och fick stick i fingret osv, så stolt.
 
Har i alla fall beställt tårta nu till hennes kalas, det blir nån av motiven i inlägget under KLICK, men visar er sedan då det är kalas för henne, spännande. Jag kommer baka cupcakes, sedan kommer det vara nån liten småkaka och bullar också, det kommer räcka och bli bra. 
 
Nu är det fredag igen och IDOL, idag är det väl bäddat för att Amanda får stråla, är väl hennes kväll så att säga, idolerna tolkar Motown-låtar



Tidigare inlägg