Knapphändiga råd och förveten

 
 
  Arkivbild från då jag var gravid 2013
 
Ja det tycker jag att man fick då man var gravid om kost och hur man skulle tillhålla sig efter för riktlinjer. Såg på Nyheterna idag att vi som varit gravida eller ni som är, vi har mer kunskap i vad som gäller för kostvanor och så när man är gravid. När man frågor barnmorskan säger de inövat i vad som står i deras papper och ställer man motfrågor eller mer frågor som man vill få svar på hänvisar de till Livsmedelsverket. De sa även det på nyheterna då de intervjudade en barnmorska att de svarade i den mån de kan, men sedan sa de också att det även blir för svårt för dem ibland, för de är inga dietister eller utbildade i alla ämnen så de kan inte svara på allt. När de gjort en undersökning nu och barnmorskor och mammor/gravida svarat på frågor i en enkät så visste vi mera än dem. 
 
Då tänker jag på då jag var gravid och man nojade sig mycket för vissa saker och vad man skulle äta, göra och inte göra. Jag vet att jag nojade en hel del och vänner och bekanta i min omgivning tyckte det var (jag var) lite drygt och att jag skulle gå efter vad BVC säger, men min magkänsla kände att det inte var helt rätt, det är det ju uppenbarligen inte heller. Tycker BVC mest gör en orolig, de stoppar upp papper om RS- virus och allt möjligt istället för att ge bra råd. Detta är vad jag tycker, har ni andra annan åsikt om er barnmorska och ert BVC ska ni gå på det, inget säger att det jag känner och tycker är rätt. Men de råden jag fått tycker jag man kan läsa i alla häften man fått av dem, så rådfråga dem är inget nödvändighet enligt mig. För många gånger skulle de behöva vara lite psykologiska med, för graviditet och livet efter är väldigt ångestladdat.
 
Nu har vi även kommit dit att Isabelle snart blir 2 år och nu börjar nyfikenheten hos folk komma igen. Förr var deras förvetenhet om att vara så mån att veta när vi skulle "skaffa" barn, vi då som fick kämpa ett väldigt bra tag tyckte att det var väldigt knäckande med allas nyfikenhet, frågor och tankspridhet. Nu är vi där I G E N, nu är det enligt dem minsann dags att skaffa syskon till Isabelle, för det ska man ju ha och det är bäst för Isabelle. Men vi ger oss inte in i IVF & ovissheten och allt kämpande igen. SÅKLART behöver det ju inte bli så, men vi kommer inte skaffa fler barn igen, vi nöjer oss med snuttan och så kommer vi istället skaffa en ny hund framöver istället. När det blir vet vi inte, men det blir väl då längtan av 4-bent är så stor att vi inte pallar längre att vara utan, men först måste Isabelle bli lite äldre. Saknaden av Bellman och sorgen efter honom måste lägga sig först med, fortfarande är det väldigt svårt, jag gråter mycket över honom än, ibland är jag tröstlös och jag måste stanna upp och verkligen få gråta ett tag, för han var det bästa som hänt oss om man bortser från oss och Isabelle, vi är inte redo för ny hund än. Hund vill vi ha & nu då, men vi är inte redo för allt som hör valp-unghundstadiet till, det blir för mycket jobb med en 2 åring hemma också, det är inte rättvist mot någon av oss.
 
Dessutom kommer Isabelle ha ett jättebra liv tillsammans med oss och hon kommer inte få sämre uppväxt för att vi inte skaffar syskon till henne. Visst jag skulle kunna tänka mig att bli gravid igen och skaffa ett till barn, men BQ vill inte, han orkar inte med allt detta igen och vi är ju trots allt 36 & 41 år, så vi är supernöjda som det är nu. Man ska inte behöva förklara sig, utan jag/vi lever vårt liv och andra sitt liv.
 
SÅ NU VET NI DET ( Hur många orkade läsa)



Ok då vet ni bäst då

 
Ohh saknar magen ibland, sparkarna, runda magen och framhäva den, spänningen osv. Men som det känns nu kommer vi inte skaffa fler, många som funderar på det och kommer med gliringar och hintar och funderingar. Det tas liksom för givet att man ska skaffa fler. Men jag vill även vända på det och säga att flera också påpekar och verkar tycka att vi inte orkar skaffa fler barn för vi hade det så kämpigt och jag hade babybluesångest osv. "Så för er räcker det med ett barn, inte skaffar ni väl fler?", så har jag fått höra flera gånger JAHA OK då vet vi, bra att ni informerade oss om det, då behöver inte vi ta några beslut. För det är visst så man ska känna och ta för givet att det ska strula igen, för det är ju inte tänkbart att det skulle kunna ta sig direkt?
 
NEJ vi försöker inte skaffa barn igen, skrev bara av mig



Att våga ta mod till sig och fråga

 
Jag skäms inte för att vi fick ta IVF till hjälp för att få barn, snarare att jag är stolt att vi är ett exempel på några det lyckats för. För detta att bli gravid är inte bara att bli, det kan hända mycket längs vägen och man ska inte känna sig sämre för det. Varför jag tar upp detta är för att på kort tid nu har jag fått bekanta till vänner samt grannar som rådfrågat mig hur det går till och som själva är i den sitsen som vi varit i. Förstår att de nu är jättekämpigt för dem. Speciellt för ett av paren, de har nyligen fått ett svårt missfall och nu måste bekosta IVF själva. Det är redan sådan press på en som det är. Vet hur nertryckt i skorna man känner sig, samt hur stor sorg det är varje gång man fick blod i trosan då man trodde och hoppades att "NU Denna Gången Tog Det Sig", men då man fick bita ihop och inse att NÄEE inte denna gången heller. Det knottrar sig på huden för mig då jag tänker tillbaka på det och det är med tårar i ögonen som jag verkligen hoppas det ska få sin lycka de hoppas på.
 
Sedan när man fått barn som man längtat efter i alla år så är det såklart helt underbart och man är helt uppe i de rosa molnen och man gråter än var dag av lycka att man fått sin högsta önskan. Men för mig har det varit jobbigt också, för det var sådan rivstart in det för oss med kolik, sömnlösa nätter i 2månaders tid, babyblues/ångest, oro och grubbleri som ville sätta i käppar i hjulen för den lycka man längtat efter. Efter alla års kämpande kom sanningen ikapp och jag fick helt enkelt leta lyckan vi fått i tung uppförsbacke.
 
Men nu börjar jag i stort sett känna mig som jag varit och jag njuter till fullo av den vackra flicka vi fått och att få vara mamma, trots att det såklart finns både dåliga och bra dagar. Men man får tänka på det som när det är olika väder, är det fint väder är det soliga dagar, är det regnigt får man ta till paraplyet så känns det ok då med



Tidigare inlägg Nyare inlägg