Är det tillökning på gång?

 
Jag kommer aldrig att vänja mig vid dessa nyfikna människor, tycker den frågan är så okänslig och så extremt klumpig - Har ni fått tillökning? Idag när vi var och handlade på ICA alla tre så kom en bekant fram till mig och sa precis såhär
 
- Men hej det var länge sedan!
- Hejsan, ja det var det svarar jag!
- Hur är det hade ni fått tillökning?
- Va näee? (såg nog rätt sur ut)
- Men det är väl inte för sent?
- Näe vi ska inte ha fler barn, vi kämpade i 7 år för att få denna tös, så vi är så tacksamma att vi har henne
 
Samt vart menar hon att vi hade gjort av bebisen då menar hon?!, eller så menade hon helt enkelt att jag såg gravid ut men hon ville fomulera det så för hon ville inte ställa frågan rakt på? Jag se gravid ut?, jag väger ju bra mycket mindre än jag gjort på flera år? Hon såg då lite besvärad ut och så blir det en pinsam krystad situation, hon fortsätter prata och vet inte vad hon ska säga så frågar hon mig - Vad jobbar du med nu då? (jag svarade henne på det sist vi träffades, men det märktes att hon inte visste vad hon skulle säga.
 
Sedan var det kallprat om ditt och datt, & i det så började Bellis trotsa och bråka en massa och ville bara gå ur vagnen och gråta & skrika när jag inte godkände det. Då borde ju hon som kom fram gått, näe hon envisades med att vara kvar vid oss. Antar att det var för hon kände sig dum och ville liksom inte gå för det. Hon ville nog bekräfta så jag inte var sur eller ledsen. Men jag fick säga hejdå lite besvärat och gå efter ett tag för Bellis var för dryg, jag kunde inte prioritera att prata med henne, för det var viktigare att få Bellis tyst och lugn.
 
Den frågan är ALDRIG OK, man får inte vara så nyfiken, tänk att det aldrig går in hos vissa att det är känslig fråga. Sedan vet jag absolut att hon inget illa menade, men tycker inte att man frågar sådant så är det bara.
 
FÖLJ MIG HÄR 
 Tryck gärna gilla på mina inlägg 
 SWEETWORDS PÅ FACEBOOK   
[Bloglovin], [Blogkeen], [Instagram]



Fem tips under graviditeten

 
Jag såg denna utmaning inne hus Sillyme & tyckte det kunde vara lite roligt att göra
Utmanar den som vill, men meddela gärna om ni gör det, superkul att in och kika
 
º Jag hade ju mycket i bagaget när jag vart gravid & många års kämpande att bli gravida, så nojigheten tog ju över för mycket, så tips 1 är att prata med barnmorskemottagningen om det om ni känner att ni blir för oroliga, ring hellre en gång extra, det är inte hälsosamt för DIG att vara för orolig, LÄS INTE PÅ GOOGLE eller regga erpå foru, det borde vara förbjudet.
 
º Ta hand om dig, ut och gå, ursäkta inte graviditeten att du får börja slarva och vara onyttig och bara sitta i soffan, rör på dig i den mån du orkar, kan, har du väldig värk, rådfråga då en sjukgymnast vad du kan göra för att stärka din kropp.
 
º Ta vara på graviditeten, fota graviditeten mycket, fota er tillsammans, fota dig osv, du är bara gravid med just det barnet en gång
 
º Lyssna inte på på alla som tror sig veta bäst, som ska påpeka hur det är, kommer bli & hur du ska göra. För det är din kropp, din graviditet och ditt mående som gäller inte hur det var för dem, för så blir det inte för dig. Låt dig själv upptäcka vad som är bäst för dig, din graviditet, ert barn.
 
º Rådfråga dem du har förtroende för & som du vet peppar dig och inte oroar dig. För under en graviditet oroar man sig mycket, för allt & behöver du prata med någon, prata med den som är ärlig och stöttar inte den som jönsar med och ömkar. Känner du att du inte har någon sådan så prata med pappan till barnet, (det ska du göra ändå såklart), men han om hans finns delaktig, ska finnas där i vått & torrt. Min stöttepelare när jag nojade som mest var (BQ) & min syster, hon var ett stort stöd. Fanns såklart även andra i min omgivning som var, ni vet vilka ni är, men just hon var mitt google. 



Knapphändiga råd och förveten

 
 
  Arkivbild från då jag var gravid 2013
 
Ja det tycker jag att man fick då man var gravid om kost och hur man skulle tillhålla sig efter för riktlinjer. Såg på Nyheterna idag att vi som varit gravida eller ni som är, vi har mer kunskap i vad som gäller för kostvanor och så när man är gravid. När man frågor barnmorskan säger de inövat i vad som står i deras papper och ställer man motfrågor eller mer frågor som man vill få svar på hänvisar de till Livsmedelsverket. De sa även det på nyheterna då de intervjudade en barnmorska att de svarade i den mån de kan, men sedan sa de också att det även blir för svårt för dem ibland, för de är inga dietister eller utbildade i alla ämnen så de kan inte svara på allt. När de gjort en undersökning nu och barnmorskor och mammor/gravida svarat på frågor i en enkät så visste vi mera än dem. 
 
Då tänker jag på då jag var gravid och man nojade sig mycket för vissa saker och vad man skulle äta, göra och inte göra. Jag vet att jag nojade en hel del och vänner och bekanta i min omgivning tyckte det var (jag var) lite drygt och att jag skulle gå efter vad BVC säger, men min magkänsla kände att det inte var helt rätt, det är det ju uppenbarligen inte heller. Tycker BVC mest gör en orolig, de stoppar upp papper om RS- virus och allt möjligt istället för att ge bra råd. Detta är vad jag tycker, har ni andra annan åsikt om er barnmorska och ert BVC ska ni gå på det, inget säger att det jag känner och tycker är rätt. Men de råden jag fått tycker jag man kan läsa i alla häften man fått av dem, så rådfråga dem är inget nödvändighet enligt mig. För många gånger skulle de behöva vara lite psykologiska med, för graviditet och livet efter är väldigt ångestladdat.
 
Nu har vi även kommit dit att Isabelle snart blir 2 år och nu börjar nyfikenheten hos folk komma igen. Förr var deras förvetenhet om att vara så mån att veta när vi skulle "skaffa" barn, vi då som fick kämpa ett väldigt bra tag tyckte att det var väldigt knäckande med allas nyfikenhet, frågor och tankspridhet. Nu är vi där I G E N, nu är det enligt dem minsann dags att skaffa syskon till Isabelle, för det ska man ju ha och det är bäst för Isabelle. Men vi ger oss inte in i IVF & ovissheten och allt kämpande igen. SÅKLART behöver det ju inte bli så, men vi kommer inte skaffa fler barn igen, vi nöjer oss med snuttan och så kommer vi istället skaffa en ny hund framöver istället. När det blir vet vi inte, men det blir väl då längtan av 4-bent är så stor att vi inte pallar längre att vara utan, men först måste Isabelle bli lite äldre. Saknaden av Bellman och sorgen efter honom måste lägga sig först med, fortfarande är det väldigt svårt, jag gråter mycket över honom än, ibland är jag tröstlös och jag måste stanna upp och verkligen få gråta ett tag, för han var det bästa som hänt oss om man bortser från oss och Isabelle, vi är inte redo för ny hund än. Hund vill vi ha & nu då, men vi är inte redo för allt som hör valp-unghundstadiet till, det blir för mycket jobb med en 2 åring hemma också, det är inte rättvist mot någon av oss.
 
Dessutom kommer Isabelle ha ett jättebra liv tillsammans med oss och hon kommer inte få sämre uppväxt för att vi inte skaffar syskon till henne. Visst jag skulle kunna tänka mig att bli gravid igen och skaffa ett till barn, men BQ vill inte, han orkar inte med allt detta igen och vi är ju trots allt 36 & 41 år, så vi är supernöjda som det är nu. Man ska inte behöva förklara sig, utan jag/vi lever vårt liv och andra sitt liv.
 
SÅ NU VET NI DET ( Hur många orkade läsa)



Tidigare inlägg