Hur ska man veta hur de menar?

 
Phuu helt förstörd känner jag mig, helt slut, ja ska förklara nu medans jag har rast, men lär väl ta hela rasten för misstänker att jag kommer att skriva ett långt inlägg / Ni orkar kanske inte läsa ändå 
 
Värsta tänkbara starten på dagen, Bellis vaknade kl 6 och då var hon glad och ville gosa med mig och pappa, mest pappa BQ för hon är fortsatt in i en väldigt pappig fas nu, jag duger också såklart. Men jag "kanske" är något bestämdare & det är väl fördel mot pappa då. Men tycker att vi är väldigt konsekventa, så inget fel alls. Men tror att det är det som gör att hon kanske strular mer med mig, jag vet inte.
 
Det var inte det som var värsta starten såklart inte utan när pappa sedan åkt till jobbet (hon hade trotsat honom lite innan med), men då vi skulle börja klä på oss och gå så började hon sparka, skrika & slå. Samt att hon med flit överröstade mig väldigt högt för att ja hon ville bråka med mig. Jag försökte lugnt och sansat tala med henne med det gick inte. Så för att inte härja och bråka för mycket med varandra så lyfte jag in henne på sitt rum och så sa jag att du får komma ut igen då du är tyst.
 
Men det hjälpte inte ett dugg hon skrek ännu högre där inne och skrek att hon ville ha napp (ABSOLUT INTE), samt då hon förstod att det loppet var kört, vi ska inte ha nappar. Så börja hon skrika att hon hade ont i magen. Jag gick in till henne på rummet och sa att hon måste sluta skrika för grannarna sover, men det vart ju bara tokfel att jag gick in för hon började skrika än högre ni vet sådär grovt och samtidigt högt. Jag fick då höja rösten för att få henne sluta, hjälpte inte ett dugg (vet jag redan att det ej gör, men ja man blir ju frustrerad) Jag lyfte då upp en fullt påklädd tung tös som gjorde sig helt omöjlig och jag hade henne i famnen tills hon lugnade sig och hon sluta efter ett tag och småsnyfta mest bara.
 
Hon sa att hon hade ont i magen och fejka fram hulkningar sådär. Samt sa gång på gång att hon hade ont i magen. Men jag såg ju också att det var inga äkta tårar som kom utan hon bara var arg, så jag tänkte jag testar väl att åka till dagmamman får vi se. För eftersom hon åt frukost och hon bajsade igårkväll, så tolkade jag det som ett tecken att hon bara trotsade mig. Men dagmamman lovade att hon skulle ringa om hon inte slutade gråta, (för hon grät då jag lämnade), samt om det verkade vara något. Igår var hon förstoppad, hon hade inte bajsat på hela dagen, så igårkväll fick hon microlax så hon fick bajsa, och ja gjorde ett stort lass, så jag antar att hon är lite hård i magen. 
 
Men vet inte om jag gjorde rätt, känns som det ändå. För hon trotsade ju mig mestadels och känns ändå som jag inte ska ge vika för det. För hade hon haft ont i magen som hon sa hade hon inte orkat trotsa mig så pass mycket som hon gjorde också, jag tolkade det så i alla fall. Tror absolut hon är lite öm i magen, det är man när man är hård i magen, men alltså det kan ju dagmamman sköta lika bra som mig medans jag jobbar, men ja det känns ju aldrig bra då man lämnar henne då hon är sådär. Samt då jag läser det jag skrivit så låter det ju som att hon beklagar sig mest om magontet, så var det inte. Trotsen var den som var värst, just då ville hon int veta av mig, mamma var pesten för henne i morse . Hon hade varit tyst om pappa kommit hem & hon fått nappen, men varför skulle jag ge henne nappen & det hade inte han heller gjort.
 
När ska denna trots ta slut kan man undra, hur länge ska jag stå pall för den? träffade ju min kompis igår och hennes jämngamla tös, & våra töser var i precis samma trotsfas, kände så väl igen oss i allt då vi pratade om det, & våra töser trotsade ju varandra och oss också. Så det är bara gilla läget och vänta ut det, jag vet att det går över, men alltså hur ska man orka det?, jag bryter ju nästan samman själv vissa gånger som hon bråkar med mig. Jaja nåväl, nog står jag pall för det, Bellis är inte något extremfall det sa jag inte, erkänner bara att jag tycker trotsperioden är hemsk.
 
 
Alltså jag vill bara kasta mig på cykeln och hämta henne igen, vill gosa och kramas med henne. Men så verkar inte fallet vara att jag behöver, jag ringde dagmamman nyss, men fick inget svar, så det får man tolka som det är OK då. NU måste jag istället sätta mig på cykeln och åka jobba igen, kämpa på nu sista arbetsdagen innan fredagsmyset börjar.
 
 
FÖLJ MIG HÄR 
 Tryck gärna gilla på mina inlägg  
 SWEETWORDS PÅ FACEBOOK   
[Bloglovin], [Blogkeen], [Instagram



Kommentarer

så jobbigt :(

Gud så hemskt, vad jobbigt. Jag skulle aldrig klara av det.

Vilken morgon alltså, det är inte lätt det där med barn och deras humör. Min dotter var likadan när hon var lite, nu är hon 9 år och om inte ännu mer bestämd haha ha..

Svar: kollade in Parfym du tipsade om..
Ser trevlig ut..

Usch trotsåldern är verkligen hemsk och det var bra jobbat av dig som stod på dig. Om det hade varit något med hennes mage så hade dagmamman redan hört av sig. Ha en fin dag! <3 Kramis

Fy vilka minnen jag får upp hur det var med mina tjejers trots.
Lider med dig

Jobbigt det där med trotsåldern, men hoppas det går över snart. Ha en fin fredag! :)

Oj oj, kan inte säga att jag förstår för jag har inte gått igenom detta med mina tre barn, men du är riktigt bra som står emot och kämpar på , heja mamma Mirre 💕 Jag hoppas att lugnet lagt sig när du hämtar tösen hem igen, kram 💕

Du är en så himla bra mamma! Jag hade blivit galen (därför jag inte har barn haha) men jag tycker verkligen att du ska ge dig själv en klapp på axeln för det är inte lätt. Hoppas ni får en bra helg och att nästa vecka blir enklare :)

Jobbigt då ett barn trotsar sin förälder. Då föräldern i ditt fall inte kan göra så mycket än vänta ut :/ det är jobbigt.. Hoppas att går över snart <3

Sv; ja, det är det verkligen. Jaså, man ändras. Ibland kan jag känna nu för tiden att det är så jobbigt att ta sig upp till ett dagpass & så jobbigt framtill lunch. Men så skönt då man slutar haha, så man uppskattar dagpassen mer!

Så jobbigt!

haha helt normalt beteende men förstår din frustration ,jag har inte riktigt haft denna trots med mina barn utan någon enstaka bara och då har jag fyra:) däremot får jag väl äta upp allt i tonåren nu:) kramar o ha en fin dag trots allt.

Vad jobbigt; (

Fy så jobbigt. Trotsåldern minns man🙄

Tre års trotsen är en jobbig tid.. Men den går över som tur är.. Bra att du stod på dig ❤

Det är hemskt med dessa perioder att trots! De gör det ju för att lära sig var de har gränserna och du/ni gör rätt som är konsekventa. Det känns som det aldrig ska gå över när man är där i de perioderna men det gör det. Snart kommer ni tänka att "oj, ingen trots på flera dagar" ❤️

Åh vilken jobbig morgon. Jag vet hur det kan vara 😩❤

Du handlade situationen alldeles perfekt! Det är ingen idé att tala förnuft med ett trotsigt barn. Det går inte att tala alls. Det är bara handling som funkar. Att visa att du är kvar och älskar henne trots att hon bär sej illa åt. Som du så väl känner din tös, så såg du att hon nog använde en "sjukdom" som orsak för att hon lackat ur. Så fint du handlade när du tog henne i famnen och höll henne tills hon lugnat ner sej. Det är det enda man kan göra. Att hon trotsar beror på att hennes mentala utveckling går lite för fort och hon blir rädd. Ibland när barn trotsar så liknar det våra hormonsvängningar i samband med mensen.
Å vet du vad? Du kommer att orka dej igenom detta med! För att nu vet du att det finns lösningar och det varar inte för evigt!
Kram


Kom ihåg






Trackback